Har så enormt ont i halsen!
I morgon ska vi ha kräftskiva med pappas syskon o deras familjer. . Alla ska stanna här tills på söndag, jag kommer dö, ska gömma mig under ett bord och låtsas att jag däckat. Jag ser inte fram emot detta.


Pappa ska snart in o göra nåt på sjukhuset.. ja vet inte va de va, nåt me nån närv i kläm.
Farfar mår inte så bra heller :/ stackars lilla farfar och ja stackars pappa också. ?

De går sådär lagom trögt i skolan med. Är astrött hela tiden och hänger inte med alls. Men det blir nog bra nån gång . ^^

Pluggar tyska... har bytt lärare tre gånger på tre år och ingen av dom undervisar ett dugg liknande och alla tre har pratat med tre helt olika dialekter..
I sjuan hade jag B i tyska, i åttan D va kommer i nian då? F?
Ja är inte pigg på dehär just nu, lärde mig absolut ingenting i åttan.

Grannen åkte nyss iväg nu så ja ligger i sängen. Ska på nån knäpp jävla avskyvärd bio senare idag och ska snart upp igen och färga min kompis hår. Själv så har jag o min syrra färgat mitt hår rött och svart.

De har varit väldigt lugnt det senaste. Tiden har lunkat i sin egna takt :P
Skolan började igår. Astråkigt men de blir nog bra :) Har varit med kompisar igår och idag för att spela (alltså med bandet) men de har inte blivit så mycket men idag fick vi veta att ett ställe vi brukar spela på ska öppna igen så vi är lite överlyckliga igen. :)
Nu vet jag faktiskt inte vad jag ska skriva. Hare gött :)

Tisdag till Onsdag så var alla mina kompisar här :) eller ja dom bästa :) så vi blev ett gäng på tre tjejer och tre killar. Vi grillade och hade det jättekul :)
Måste börja vända tillbaka dygnet nu också. . Skolan börjar på tisdag. Jag måste säga att alltid så har det vart lite spännande att börja skolan efter sommaren men jag känner inte så nu.. det är sista året innan alla splittras. Splittras från kompisarna ja känt i typ 10 år. Men det blir nog bra man kan ju träffas ändå.

Mamma berättade en sak för mig förut.. varken hon eller jag vet om det är sant än. Jag hoppas verkligen inte det. Är det sant så tror jag att jag skriver det här nån dag.

Annars får ni ha det bra nu och njuta av det sista av sommaren :)

Hej på er :) 

Nu har jag precis kommit hem efter att ha varit barnvakt åt min systerdotter på ett år och typ åtta månader. :) 

Idag tänkte jag skriva om min pappa. 

Våran familj har haft väldigt många olika företag tex att köra i skogen o ta ner träd, klippa dikeskanter, köra taxi, köra lastbil osv.. 

Det senaste vi hade så körde han lastbil, En långtradare, flisbil va det men han fick köra det allra mesta med den. Och så kom dehär med cancern nu då. För ca 4-5 år sen tror jag så hade pappa lastat lastbilen och skulle åka iväg och han fick jätteont i högra sidan av bröstkorgen kan man väl säga. Det var precis så att han klarade ringa min mamma och säga vart han var och att hon skulle ringa ambulans. Vi var ju inte så gamla vi barn, vad kan vi varit? 11, 10, 9 och 7 år. Vi blev förstås väldigt rädda, liksom det enda vi visste var att pappa hade fått ont och åka ambulans till sjukhuset. På sjukhuset så sa dom att det bara var vanlig lunginflamation. Men pappa gjorde mer undersökningar och fick då reda på att han hade en elakartat tumör. När vi barn då fick veta att pappa, liksom våran pappa har lungcancer så blev det helt kaos. Alla "reklamer" man sett att man ska stödja olika cancerfonder och sånt.. Då trodde jag direkt att pappa skulle dö. Som tur var så fick vi det förklarat att det inte alls var så och att dom skulle operera bort tumören så att allt skulle bli jättebra igen. Men dagen det hela skulle hända så var man ju ändå väldigt orolig och det fäldes väldigt många tårar. Det var i Göteborg han opererade sig och det är ca 18-20 mil härifrån. Jag minns att dagen efter så åkte mamma och pappas kompis till Göteborg för att se hur det var med pappa och jag hade skrivit ett kort, som jag gjort själv, där det stod nåt i stil med: jag hoppas inte att du har alltför ont och vi tänker på dig här hemma, älskar dig pappa. När mamma kom hem så fick jag veta att pappa pappa hade gråtit och tanken på att pappa gjorde det var nästan det värsta enligt mig då. Det var första gången jag fick veta att pappa grät. 

Pappa kom hem och allt var så bra som det bara kunde. 

Ända tills pappa fick veta att han nu har cancer i andra lungan också.. då hade jag väl hunnit fylla 11 år. Då kan dom ju inte operera igen så pappa har fåt tatt cellgifter. I början mådde han ganska okej av dom. Det mesta fungerade någorlunda normalt. Tills det att pappa började må sämre o sämre av alla cellgifterna, väldigt ofta sjuk och absolut ingen ork och värst av allt ingen livslust. 

Så har det haltade det fram ett bra tag. Sen en dag när pappa var ute och körde lastbil så har vi på tv och radio att en lastbil brinner bara några mil härifrån där vi bor. Självklart så var det pappas.. Det var precis så att han klarat sig. Han ringde till oss och ja han var väldigt chockad även om han inte sa speciellt mycket. Han tänkte väl på alla saker som han förlorade för det var Otroligt mycket saker han hade däri. Men främst att han fått behålla livet. Änglavakt. Det här hände förra året. Pappa försökte väl hitta lite jobb men insåg snabbt att han orkar inte med att jobba så han blev sjukskriven, har vart det i ett år nu. Sen var det såhär att när lastbilen brann så lyckades dom rädda släpet så det har stått på gården här länge och nu för för några månader sen så lyckdes vi äntligen sälja det. Det var som att ett kapitel i livet var slut det. Även om inte jag har jobbat så eller direkt varit delaktig i nåt med företaget att göra så kändes det riktigt jävla jobbigt! Liksom det har vart en del av mitt liv enda tills nu. 

Nu var det över, men det är inte slut än.. Pappas tumör växer, sakta men den växer, utan cellgifter hade det nog vart kört. På väldigt kort tid har pappa också fått fyra lunginflammationer och mått piss, inte orkat något alls. Man kan inte ta hem en kompis som är det minsta förkyld för då blir pappa sjuk och ja det låter inte så farligt men de är rätt jobbigt ändå för en vanlig förkyldning är ju ofta man har av det lättare slaget liksom. 

Nu är vi faktiskt väldigt nära nuet. Inget mer speciellt har hänt. Eller jo det här har vart med hela tiden att pappa inte har någon speciell livslust många gånger och det senaste året har han till och med börjat prata ganska mycket om sin begravning och hur han vill ha det.. Det känns förjävligt! 

Det kändes otroligt skönt att få skriva allt nu faktiskt. Det var jobbigt, att uppleva allt en gång till även om så bara i tankarna. Jag vet att många familjer har det värre men det här är hemskt nog och jag hoppas inte att någon tycker att jag är knäpp som mår dåligt över dehär. Det är hemskt. 

Hej Hej :) 

Jag är ny här men jag tänkte berätta lite om mitt liv. Som en öppen dagbok liksom. 

Jag kan börja att berätta vem jag är :) 

Jag heter Elin och är alltså 15 år. Mina intressen är väl främst musik, sjunga, lyssna och spela.  Även om jag inte är så bra på att sjunga och spela. ;) 

Jag ska börja nian nu den här hösten. Jag har två kompisar och det har alltid vart vi liksom. Vi är som menade för varandra! 

Jag har ju en liten familj också som består av min papppa, mammma, storasyster och storebror ( Dom har en annan pappa än jag) och så har jag tre småbröder som är mina "hela" syskon. :) Sen har vi en hund också och en katt :) och min näst yngsta lillebror har ett marsvin. De va min lilla familj det! Sen har jag ju självklart farmor, farfar, mormor, morfar, fastrar, farbröder, och en morbror och en hel hop med kusiner. Sen har jag släkt i Finland också, min farfar är där ifrån så man kan väl säga att jag är en fjärdedels finne. ;) 

Hmm vad ska jag skriva mer? Ni kan få en liten inblick i mitt liv. 

Jag spelar bas i ett band, vi är helt flummiga och knäppa. Sen så har vi min familj här då.. 

Vi börjar med pappa. Min pappa har lungcancer, mamma är utbränd och ingen av dom har jobbat på ett år så vi har inte speciellt mycket pengar om man säger så. Sen har vi min andra lillebror han har adhd och är väldigt agresiv även när han har mediciner och sånt, det kan verkligen vara förjävligt ibland! Och min tredje lillebror då han har add och är extremt lat istället. Dom här två bråkar så gott som hela tiden men ändå så ska dom lik förbannat alltid vara nära varanadra.. 

Sen så jag har vart ihop med en kille.. Vi var tillsammans i 1 och ett halvt år men när vi var på semester i finland och var påväg hem. närmare bestämt när vi var i Kiruna så skickade han sms till mig att han gjorde slut med mig. Det var för ca två veckor sen. Det kändes ungefär som att jag dog då men nu är det rätt lugnt. Som mormor sa "Mister du en så finns det tusen åter." Nu har ja mer tid för kompisarna. Asbra! ;) 

Ja nu vet jag inte vad jag ska skriva mer, kanske skriver mer inväcklat om allt nån dag. 

Jag vill vara ganska anonym här så jag vet inte hur jag ska skriva ut namn och sånt.. vi får se :) 

Och bara så att alla vet så skriver jag inte här för att få uppmärksamhet utan för att få skriva av mig, mina tankar och känslor. 

Ha en bra dag nu. :)